Låter det högtravande? Konstfoto eller fine art photography alltså? Speciellt märkvärdigt är det faktiskt inte. Skillnaden mellan konstfoto, fotojournalistik och kommersiell fotografering är att konstfoto ger fotografen en möjlighet att på ett djupare plan leva ut sin vision gällande det han eller hon vill avbilda. Inom kommersiell fotografering är det en tjänst eller produkt som finns i centrum och således måste arbetet återges enligt givna premisser från en kund eller annan intressent. Fotojournalistik har som uppgift att dokumentera en specifik händelse vilket innebär att det inte finns så många möjligheter för fotografen att ”göra bilden enligt eget huvud”. En fotograf med uppdrag åt en tidning måste också många gånger utföra sitt arbete under tidspress vilket innebär att man inte kan eller hinner peta i detaljer.

När vi pratar konstfoto kan man däremot peta i detaljer i evighet. Ta mig som exempel, jag flyttar ibland min stativmonterade kamera fram och tillbaks i upp till en timme innan jag ens tar den första bilden. Det är inte ovanligt att jag kommer hem från Billuddens naturreservat med 10 exponeringar efter 4 – 6 timmars ”vändande och vridande”. Tokstolle tänker du nu och så är det kanske. Men varför stressa när man inte behöver? En annan skillnad är att jag i mitt digitala mörkrum exempelvis kan använda dodge and burn för att mörka ut partier jag finner ointressanta för den färdiga bilden.

Jag tror att det blir svårt för Lasse Halvarsson på lokaltidningen Gefle Dagblad att köra vinjeteringar och dodge and burn hej villt även om man bland yngre kollegor till honom ser tendenser att ”dra på mer” i efterbehandlingen av det digitala negativet. Högst personligt tycker jag dock att en bild i en tidning skall vara just beskrivande utan personliga inslag kopplade till en viss fotografs specifika stil. Det skall vara ren avbildning utan krusiduller helt enkelt. Det är ungefär som vädret på 4:an, man hör det inte bara för att man är fullt upptagen med att titta på Tones senaste urringning. Däremot SVT’s Helena är perfekt neutral vilket gör att i alla fall jag vet vilket väder som väntar när jag lyssnar på henne. Taskigt exempel? Ja troligtvis…

Dock finns det nästan alltid ett undantag som bekräftar regeln och en fotograf som jag personligen tycker suddar ut gränserna mellan fine art photography (konstfoto) och fotojournalistik på ett mycket bra sätt är den utmärkte Pieter Ten Hoopen (http://pietertenhoopen.com). Hans sätt att presentera sina avbildningar tycker jag fungerar lika bra i ett fint galleri som publicerade i DN. Men det är få som besitter denna förmåga.

Kort och gott innebär fine art photography (konstfoto) för min del att jag ges en möjlighet att presentera en bild helt enligt mitt huvud för dig som betraktare. Då kommer följdfrågan, vad tycker jag är ok och inte ok gällande den slutgiltiga bilden? Jag resonerar på detta sätt: Det är ok att jobba med lokal kontrast, använda dodge and burn, dra upp eller ner färgmättnad, jobba med längre slutartider, använda flera exponeringar, tona, använda effektfilter så som ND filter och avtonade gråfilter samt skärpa upp bilden vid behov. Kort kan man säga att det som alltid har fungerat i det analoga mörkrummet även är ok i det digitala mörkrummet. Det jag inte tycker är ok är att manipulera bilden genom att ta bort eller lägga till detaljer som på ett eller annat sätt förändrar innehållet i den vy eller det objekt man ämnar avbilda. Jag klonar bort damm och linssmuts och det har hänt att ett och annat löv eller fågelträck har försvunnit men där går gränsen för min del.

Jag är också noga med att sälja mina printar i numrerade och signerade upplagor vilket jag också tycker är en del i fine art photography (konstfoto) och fine art printing. Jag printar upp till A3 själv, större förstoringar tar jag hjälp med men oavsett vilket är upplagorna begränsade och dokumenterade och alltid utskrivna på högkvalitativt arkivbeständigt papper. De förstoringar jag skriver ut själv kommer på Permajet Photo Art Pearl 270gsm, ett papper med mycket fina egenskaper.

———————————————————————————————————————————————- 

Tomas Eriksson är en Gävlebaserad fotograf som främst har inriktat sig på att fotografera naturliga och urbana landskap. Tomas fotografiska stil kan enklast beskrivas som surrealistisk och i viss mån abstrakt. Tomas har en förkärlek till havsnära miljöer vilket ofta återspeglas i hans fotografier. Kontakta fotografen för mer information. Samtliga fotografier på denna webbsida tillhör fotografen, alla rättigheter är förbehållna.

© 2004-2009 Tomas Eriksson Photography / All rights reserved