De flesta naturfotografer på våra breddgrader känner till namnet Terje Hellesø. Jag är personligen övertygad om att väldigt många utanför naturfotografin också känner till Terje Hellesø av den enkla anledningen att han förutom att vara en gudabenådad fotograf även berör människor med sin personlighet.

Terje Hellesø är inte rädd för att tala om vad han tycker och hur han känner vilket många gånger känns väldigt osvenskt. Men så är han också norrman, Sveriges bästa naturfotograf.

Jag finner Terjes svar på mina frågor vara mycket givande och intressanta vilket jag hoppas att du som läser detta också kommer att göra. Terje låter mig även publicera tio stycken bilder från honom som inte har publicerats tidigare vilket knappast gör saken sämre.

Jag vill också passa på att rekommendera dig två inlägg på Terjes blogg som ger ytterligare insikt i hur Terje ser på fotografi i stort och i smått.

Det personliga landskapet (från Terje Hellesøs blogg)
Mitt liv som regissör (från Terje Hellesøs blogg)

© Copyright: Terje Hellesø

Då sätter vi igång då!       

TE: Hej Terje! Varför blev du fotograf? Och varför just naturfotograf?

TH: Vet egentligen inte varför jag blev fotograf, men jag visste att jag skulle bli det i det ögonblicket jag höll i min första systemkamera (1979). Att det var naturfotograf kändes självklart då det var naturintresset som fick mig intresserad i att börja fotografera. Men jag hade ett minst lika stort intressen för BILDEN så det var inte tillräckligt intressant för mig att enbart avbilda naturen.

TE: Du är norrman boende i Sverige! Är det någon skillnad på norsk och svensk naturfotografi vad gäller syn- och tillvägagångssätt?

TH: Skillnaden var större förr. Då under 80-talet var norsk naturfoto mer experimentellt och konstnärligt inriktat, medan svensk naturfoto var mer dokumentär och avbildande. Idag tycker jag skillnaden nästan är borta. Jag tycker nog att svensk naturfoto har en mer bred plattform idag än den norska.

Inom svensk naturfoto kan det vara stora skillnader mellan de olika uttryckssätten, medan norsk naturfoto är mer endimensionell. Däremot är norsk naturfoto på snabb väg framåt igen efter ett antal års stiltje och jag tycker att topparna i norsk naturfoto ligger generellt högre än topparna i svensk naturfoto.

© Copyright: Terje Hellesø

TE: Och så blev det Sverige! Var det kärleken? Till Sverige alltså…

TH: Jag flyttade till Sverige (1987) i första hand för att få en ny och större marknad som naturfotograf. På den tiden var marknaden liten i Norge; utvecklingen var kraftig rent bildmässigt, men det var svårt att kunna leva på sitt naturfotograferande. Jag flyttade då till Ängelholm i Skåne, där jag bodde i femton år, innan jag flyttade till Hälsingland och Malin*.

* Notering: Malin Hellesø är Terjes fru och likaledes en otroligt duktig fotograf. Jag undrar om de pratar bild runt matbordet ibland…hmmm…

TE: Du är en väldigt rak och direkt man med stort engagemang. Har det alltid varit så eller är det livets hårda skola som har format dig?

TH: Rak och direkt har jag nog alltid varit; fast det är nog mer min stora entusiasm och brinnande intresse för naturfoto som får mig att bli det. Med åren har jag dock blivit mer tydlig och har lärt mig att lyssna på dem som tillför något. Jag har blivit bättre på att inte låta mig påverkas av de personer som ändå inte gör något.

Genom åren har jag fått ta emot mycket skit men jag blir allt bättre på att inte tappa fokus. Jag har kommit till den insikten att de människor som inte gör annat än att prata skit om andra, eller för den delen ser det som en ambition att förstöra för andra – det är människor som inte mår bra med sig själva.

© Copyright: Terje Hellesø

TE: Om jag säger att svensk naturfotografi ibland kan upplevas som lite likriktad, vad säger du då? I fråga om att vi gärna trampar i varandras fotspår, ibland känns det som att det tar tid innan det händer något nytt under solen.

TH: Det är typiskt svenskt! I Norge agerar man snabbare och ”rycker iväg” på ren iver. Ibland är det en fördel att inte göra något överilat, men å andra sidan åstadkommer man aldrig något särskilt om man inte vågar satsa. Det är tryggt att göra som andra; då kan också andra ge trygg och tydlig feedback tillbaka.

Men har man ambitioner med sitt bildskapande så måste man våga hitta de egna vägarna. Risken är då givetvis att man ibland kan gå vilse; men det hör till spelreglarna. Det är ju enbart från de som ibland går vilse som man kan få en bra helhetsbild.

TE: Skulle svensk naturfotografi må bra av att bli mer gränsöverskridande? Skulle Pieter Ten Hoopen kunna göra Terje till en bättre naturfotograf och skulle Terje kunna göra Bingo Rimér till en bättre flickfotograf?

TH: Säkert! Om man nu vill. Pieter är ju på många sätt redan naturfotograf och gör riktigt spännande landskapsbilder. Jag kan hitta mycket inspirerande tankar i hans bildskapande.

Om jag sedan skulle kunna göra Bingo till en bättre flickfotograf vet jag inte. Först måste jag ju veta om Bingo har de ambitionerna att vilja utveckla sitt fotograferande. Men bra bilder är i vilket fall som helst bra bilder, oavsett om det är naturfoto, reportagefoto eller flickfoto.

TE. Vad är bra naturfotografi?

TH: Bra naturfotografi engagerar, attraherar, berättar! Men jag vill se fotografen i bilderna – anonyma avbildningar på natur som jag redan sett tusentals gånger är inte bra! En bra naturbild ska kunna förmedla något aktivt till mig; en stämning eller ett ställningstagande, ett temperament eller en poetisk upplevelse.

TE: Hur har synen på teknik inom naturfotografin förändrats under de år du har varit aktiv?   

TH: Det beror på hur man definierar teknik; om det handlar och utrustningen eller bilden. Inom båda sektorerna har det skett mycket däremot. Efter att det digitala fick sitt genomslag så har en helt annan typ av naturbilder blivit möjliga att göra. Idag ser man djurbilder, flyktbilder på fåglar, insekter i närbild – som man aldrig fick se på den analoga tiden.

Fotograferna kan idag chansa, sprutmåla, klicka hejvilt – vilket öppnar för flera ”omöjliga” bilder. Dessutom har vi bättre närgränser, mer avancerad autofokus, enklare kameror – och sedan alla möjligheter att förbättra i efterhand i datorn. Den felexponerade bilden börjar bli en bristvara…

Under senare år har detta gett en retroeffekt; svartvitt är på väg tillbaka både digitalt och i det analoga mörkrummet, horisonten får vara sned, vignetteringen har fått en renessans, dammet får vara kvar i bilderna. Oskärpa, kromatisk aberration och andra optiska fenomen börjar bli ett bildmässigt uttryckssätt. Imperfect is perfect!

© Copyright: Terje Hellesø

TE: Vilken är din absoluta fotografiska favoritplats i Sverige?

TH: Det kan jag inte svara på; jag har så många. Men det brukar oftast vara en plats i närområdet. När jag bodde i Ängelholm var jag ofta på Sandön, Hallands Väderö eller vid Hovs hallar. När jag bodde i Söderhamn var det ofta Ålsjön och Maden. Eller hos berguvarna eller vargarna! Här i Mullsjö är jag nog oftast ute i områdena runt sjön Brängen väster om Mullsjö.

TE: Varför?

TH: Här finns intressant variation av motiv till alla årstider. Rikt djur- och växtliv och spännande varierat landskap. Kring sjön har jag också mycket sländor. Jag gillar att återkomma till en plats, hur många gånger som helst. Till olika tider på dygnet, olika väder och olika årstider. Är man bara i fokus med sitt bildskapande så hittar man alltid något spännande!

TE: Vilken är din favoritmånad för att utöva fotografi?

TH: November.

TE: Varför?

TH: Ljuset, tystnaden, det avskalade och färglösa. Det finns tid att samla tankarna, så det blir ett annat djup i bilderna under november. Men annars så fotograferar jag lika mycket hela året. Jag trivs med årsskiftningarna och klagar aldrig, om inte det då blir alldeles för hett under högsommaren. Högsommaren är nog den tiden på året jag gillar minst!

TE: Beskriv din arbetsprocess i fält. Hur tänker du? Planerar du rigoröst eller tar du saker som de kommer? Har du givna mål för vad du skall fotografera eller får ”dagen styra”?

TH: Det är sådana frågor som man besvarar med att skriva en hel bok eller hålla i flertalet kurser eller föreläsningar… Jag tänker jämt; filosoferar, läser intressanta böcker, lyssnar på intressant musik. Hämtar inspiration, infallsvinklar, ”omöjliga lösningar” och annat.

Jag planerar mitt fotograferande rigoröst när jag inte fotograferar, och när jag fotograferar så tänker jag så lite som möjligt! Jag kan vara förvånansvärt snabb när jag fotograferar; men jag kan samtidigt sitta hur länge som helst för att vänta på att ett djur ska komma, eller göra som jag vill.

Oftast har jag givna mål om plats jag ska fotografera på, och vilka motiv jag förväntas kunna arbeta med. Men sedan är jag oerhört öppen för vad tillfället kan erbjuda. Jag är inte ”väderkänslig”, bilder gör jag när som helst. Det är mellan fotograferingarna man utvecklar sig som fotograf, inte när man fotograferar!

© Copyright: Terje Hellesø

TE: Beskriv din efterkommande bildprocess. Jag har hört att du är en hejare på Photoshop (OBS! viss ironi i denna fråga eftersom Terje enbart använder sin kamera och inga bildbehandlingsprogram).

TH: Jag kan så pass mycket om Photoshop att jag vet hur lätt det är att förbättra, så att jag inte ser någon utmaning i det! Jag är FOTOGRAF, inte programmerare. Bilden sitter redan i kameran! Jag trycker på delete, framför att jobba med bilden i Photoshop!

TE: Vad tycker du om Photoshopprocessade bilder? Finns det några rätt eller fel?

TH: Andra fotografer får givetvis göra vad de vill. Jag gör mina val och hoppas jag respekteras för det. Jag respekterar andra för vad de gör! Men det viktigaste är att man alltid kan stå för det man gjort. Det finns många fotografer som jobbar häcken av sig i Photoshop för att därefter bagatellisera det de gjort, eller i värsta fall förneka det!

TE: Du har alltid haft din speciella Terjestil vilket av många inom naturfotokretsar har setts som för nydanade och i mångt och mycket provocerande. Hur har du orkat att ”bära oket”?

TH: Jag gör det jag vill, och kan då stå ut med mig själv. Skulle jag gjort som alla andra hade jag haft svårare att stå ut med mig själv, vilket är betydligt jobbigare!

TE: Idag ses du som en av de absolut bästa naturfotograferna alla kategorier. Hur känns det?

TH: Det känns givetvis bra och inspirerande. Dessutom med ödmjuk tacksamhet, inte minst! Dessutom tycker jag själv att jag inte är så bra som många andra säger. Och det är ju vad man själv tycker som är det viktigaste. Skulle jag känna mig nöjd och mätt hade jag kunnat lagt av direkt!

TE: Blir du aldrig rädd för att tappa gnistan eller inspirationen?

TH: Nej! Det finns inte på kartan! Det har aldrig skett och kommer givetvis inte ske! Jag gör det jag mest av allt vill göra; hur kan man då tappa gnistan eller inspirationen. Det skulle vara som att sluta andas eller se… Och det går ju inte!

© Copyright: Terje Hellesø

TE: Ge oss som läser detta ett bra tips på hur man får tillbaks förlorad inspiration?

TH: Man förlorar aldrig inspirationen – man bara lurar sig själv att tro att man gjort det! Det finns logiskt nog tider för att fotografera, och tider för att studera. Läsa böcker, lyssna på musik, se på bilder. Man kan självklart bli sliten och trött, men fortfarande så finns ju inspirationen där. Självklart!

TE: När jag går igenom mina bilder efter en tur brukar jag hitta ungefär en duglig bild var tredje minneskort. Hur är det för dig?

TH: Det är olika. Det är sällan jag använder så mycket som tre minneskort. Oftast fyller jag bara ett minneskort – och det ger i snitt runt 200 nya bilder till arkivet. Hittills i januari (t.o.m. 17/1) har jag gjort 250 bilder som jag är riktigt ordentligt nöjd med – sedan finns ju ett antal liknande bilder.

TE: Beskriv vad du är ute efter i en bild? Vilka kriterier styr i ditt urval?

TH: Bildens visualitet och personliga uttryck står högst. I förhållande till detta lägger jag in teknisk lösning och tekniskt uttryck. Givetvis även kompositionen som ska förstärka uttrycket. Mitt ”fingeravtryck” ska också sitta i bilden. Sedan vill jag aldrig upprepa mig; ser ingen anledning att bevisa i bilder ännu en gång det jag redan bevisat innan – jag vill gå vidare.

TE: Du håller mycket kurser, både i grupp och på enskild nivå. Vilken är den vanligaste frågan du får?

TH: Vad jag använder för kamera, om jag har Mac eller PC och vilken kameraväska jag använder. Sedan handlar många frågor om hur många bilder jag gör, hur ofta jag fotograferar. Många frågar också hur mycket jag tjänar…

© Copyright: Terje Hellesø

TE: Vad svarar du på det?

TH: På utrustningssidan är jag kortfattad. På vad jag tjänar är jag tyst, eller så kommer jag med en motfråga. På det andra försöker jag hitta så bra svar som möjligt.

TE: Man brukar ju prata om bildseende. Har alla ett bildseende med skillnaden att vissa kanske inte har hunnit utveckla det lika mycket som andra? Eller är bildseende en begåvning som är få förunnad?

TH: Alla har ett bildseende, men man har olika förutsättningar för att lyfta fram det. Om det är en begåvning tror jag inte; det handlar mer om intresse, miljö, uppväxt och självförtroende. Sedan finns det många som inte har kommit till insikt, fått den rätta guidningen eller till och med blivit vilseledda.

Det är lätt att tro på möjligheterna i en ny avancerad kamera – i stället för att arbeta hårt med att utveckla sitt fotograferande. Ingen blir en bra fotograf på genvägar. Det är inte skorna, shortsen eller tröjan som gjorde Stefan Holm till en bra höjdhoppare!

TE: Är du självlärd eller har du också gått kurser och utbildningar?

TH: Självlärd.

TE: Om jag ber dig berätta vad som inspirerar dig bortsett från fotografi och andra fotografer vad säger du då?

TH: Musik, litteratur, annan bildkonst, intressanta samtal med andra människor, umgänge med familj och vänner, att vistas ute i naturen. Sedan är tanken och filosofin oerhört viktig. Dessutom mediterar jag ofta och gärna. Sedan simmar jag några gånger i veckan, vilket ger mer syre till hjärnan och musklerna. Det ökar inspirationen än mera.

© Copyright: Terje Hellesø

TE: Vilken av dina personliga egenskaper värdesätter du mest när det kommer till ditt fotograferande?

TH: Min entusiasm, energi och barnslighet – i kombination med målmedvetenhet, envishet och fantasi.

TE: Varför då?

Svar: För att det ger mig möjligheterna och lösningarna.

TE: När jag visar mina bilder kommer ibland kommentarer som ”ångestladdat” och mörkt. Varför tror du att vi är så rädda för att närma oss ”mörkret” i det här landet?    

TH: För att vi har blivit bekväma. Så bekväma att vi förlorat den inneboende styrkan naturen gett oss som individ för att överleva av egen kraft. Vi är rädda för mörkret när vi inte längre vet hur vi tar oss ut mot ljuset. Det gör oss sårbara och beroende av andra som kan hjälpa oss ur det.

Tror aldrig vi haft så många rädda och oroliga människor någonsin i Sverige, som vi har idag. Sedan har vi media som genom stora svarta löpsedlar ger näring åt vår rädsla för att de ska sälja mer. All reklam ska få oss att köpa. Rädda och oroliga människor är lättare att påverka – samtidigt vill vi inte vara sårbara, vi vill inte vara beroende av andra. Detta ger oss ångest! Jag tror inte man hittar några vilda djur ute i naturen med ångest…

TE: Har den digitala eran enbart varit till godo för fotografin eller finns det även negativa aspekter som du ser det?

TH: Det mesta har varit till godo. Två saker som inte varit bra däremot är att vi har blivit slarvigare, då det alltid är möjligt att reparera efteråt. Det andra är att vi idag mer sitter framför datorn än något annat. All den tid vi lägger vid datorn, vad gjorde vi under den tiden innan datorn kom? Det är inte konstigt att vi människor får allt mindre tid med att umgås i verkliga livet, med andra människor…

TE: Du driver en blogg som idag har runt 25 – 30 000 besökare per månad. Hur känner du inför det faktum att du besitter ett instrument som faktiskt kan påverka väldigt mycket i samhällsdebatten?

TH: Antalet besökare ökar hela tiden. Nu i januari kommer jag hamna på runt 40 000 besökare. I takt med att besöksantalet ökar så prioriterar jag givetvis bloggen alltmer. Men jag tjänar inga pengar direkt på bloggen, så jag kan inte fortsätta leva på mitt naturfotografi med att enbart blogga.

Men den har en markandsföringsfunktion, jag kan berätta om mig och mitt fotograferande – helt ocensurerat av någon redaktör eller liknande. Men om jag skulle känna att bloggen skulle minska försäljningen av böcker, föreläsningar, kurser, artiklar i tidningar, utställningar mm – då skulle jag sluta blogga direkt.

Jag känner mig däremot oerhört tacksam över det stora intresse min blogg har – och jag tänker givetvis utnyttja detta än mer i samhällsdebatten. Men jag kommer garanterat vara fullständigt opolitisk!

© Copyright: Terje Hellesø

TE: Kommer du att enbart satsa på din blogg nu eller skall du även driva en traditionell webbplats?

TH: En ny hemsida är under arbete. Den blir engelskspråkig, enbart! Sedan fortsätter bloggen på svenska/norska. Jag har en stor publik utomlands som inte hittar till min blogg, av språkskäl – dessa vill jag ju också kunna ge något. Dessutom är ju hemsidan också något att hänvisa till mot kunderna.

TE: Vad är den viktigaste egenskapen för att bli en duktig naturfotograf?

TH: En jämn fördelning mellan naturintresse och konstintresse. Att vara nyfiken och frågvis. Att orka gå omvägar som ger mer på lång sikt. Sedan givetvis en inneboende akademisk ådra; hungern efter att alltid vilja lära sig mer.

TE: Om du hade kunnat få ett bra tips i början av din karriär vilket skulle det då vara?

TH: Det fick jag! Jag var femton år när min mentor Rolf Sørensen sa till mig: ”Det viktigaste Terje, är att du är dig själv hela tiden!” Det har jag sedan hållit.

TE: Art Wolfe tycker att man gott och väl kan kolla på andra fotografer för att sedan göra ”deras bild” men med eget signum. Vad säger du om det?

TH: Det får stå för honom. Jag har tillräckligt med egen fantasi för att inte behöva det. Jag kan inspireras av andras bilder utan att vilja göra bilden själv. Detta gör att jag helhjärtligt och utan några undanliggande karrirärtankar fullt ut kan ge en annan fotograf en helt ärlig kommentar!

Det gör mig heller inget att rosa andra fotografer upp i skyarna – eller att lyfta fram andra fotografer utan egoistiska baktankar.

TE: Du har gett ut tre böcker, Året, Min plats i ljuset och Naturen som fotomotiv. När kommer det en ny bok?

TH: Det är alltid svårt att svara på. ”Naturen som fotomotiv” är på gång i en nyreviderad upplaga. Men det tar tid att skriva klar den, mycket som behöver uppdateras i texterna. Sedan håller jag ju på med projekten ”Svensk skog AB”, ”Persona” och ”Insida” som jag hoppas blir böcker.

Jag har även förhoppningarna att släppa några böcker med djur- och fågelbilder. En förläggare jag känner håller på med dummies till en serie böcker från mig som har den naturfotografiska bilden som röd tråd. En barnbok tillsammans med Malin är under arbete. Dessutom har jag och Malin några gemensamma bokprojekt under planering. Förutom böcker är ett antal undervisningsfilmer under planering.

© Copyright: Terje Hellesø

TE: När du håller dina kurser vad ser du då som det slarvas mest med?

TH: Slaviskt med automatik, autofokus och autovitbalans. Sedan är ISO-värdet alldeles omotiverat för högt. Sedan är många otåliga; man överger motiven för snabbt eller man ger upp i för tidigt skede. Dagens fotografer blir generellt allt sämre på att tåla motgångar.

TE: Berätta lite om fotofestivalen du skall anordna i Mullsjö?

TH: Den går av stapeln 4-10 juni 2011. Flera av de bästa och mest kända fotograferna i världen kommer hit. Det blir föreläsningar, workshops och utställningar. Sedan blir det fotoböcker, signeringar och andra happenings. Planketutställning, lokala fotograftalanger och även de lokala fotoklubbarna.

Några större grupputställningar är också på gång. I mars 2010 är hemsidan ute, därefter även en blogg. Det kommer ut en tidskrift till festivalen och även en bok. Vi är just nu i full gång med att hitta rätt organisationsform och vi avvaktar också politikernas beslut nu i slutet på januari. Vi räknar med att vara i full gång från början av februari. Det blir en festival där bilderna och fotograferna står i centrum – inte prylarna! Vi räknar med minst 10 000 besökare.

TE: Vilka kända fotografer kommer vi att få se där?

TH: Det är inofficiellt tills hemsidan ligger ute och vi har skriftliga avtal med de olika.

TE: Hur ser 2010 ut i grova drag för Terje Hellesø?

TH: Mer eller mindre fullbokat. Fotokurser i Mullsjö, Grövelsjön, Gräftåvallen, Kalix, Åland och Norge. Föreläsningar på olika ställen i Sverige, Norge och Finland. Resor till Fårö, Samsø, Gran Canaria och Norge. Ett antal större fotoprojekt. Uppstarten av Förenade Naturfotografer. Arbete med Mullsjö International Photo Festival. Intressanta möten i Naturfotograferna/N och PhotoNatura.

Planering av årsmötet i /N här i Mullsjö i april. Planering av ett nytt gemensamt möte i Grövelsjön mellan /N och systerorganisationerna i Norge och Danmark. Samarbete med mina kollegor Anders Geidemark, Pål Hermansen och Erik Malm. Med mera. Jag är även fast redaktionell medarbetare i den nystartade naturfototidskriften Natur & Foto. Dessutom är halva 2011 på väg att fullbokas.

TE: Avslutningsvis Terje, berätta lite om FN (Förenade Naturfotografer)

TH: Tom Svensson startade en grupp på Facebook som ska samla naturfotografer som vill ta mer aktiv ställning i naturskyddsfrågorna. Han hörde av sig och frågade vad jag tyckte. Jag berättade då att jag gått med samma idé under en tid. En paraplyorganisation som ska samla samtliga naturfotografer i Sverige. En stor organisation som blir en maktfaktor och som också blir en tillfrågad debattör i aktuella naturskyddsfrågor. Man kan säga att den aktuella vargjakten har framskyndat initiativet.

Däremot är vi naturfotografer inte enbart intressanta eller kan bidra till debatten inom detta området. Även inom kulturlivet upplever vi att naturfotograferna negligeras. Jag och Tom Svensson, tillsammans med Mats Andersson har därför nu påbörjat arbetet med detta. Vi har ytterligare ett hundratal naturfotografer som erbjudit sig att hjälpa till under uppstarten.

Det är mycket arbete som är kvar innan vi är klara för att bildas. Vi behöver en målsättning eller stadgar formulerade i textform. Vi behöver utveckla hemsidan på www.forenadenaturfotografer.se. Men vi behöver också lyckas med konststycket att samla även naturfotografer från de mer konservativa kretsarna.

Naturfotograferna är inte vana att samsas – vi är mer ensamvargar som sällan kan enas om något. Kanske är det en orsak till att en sådan organisation ännu inte bildats i Sverige. Många är rädda för det nya, det finns föreningar/forum som är oroliga för att hamna i skymundan. Vilket inte är vår avsikt! Vi vill främja alla, marknadsföra de olika föreningarna, forumen, tidningarna, bokförlagen och bildbyråerna som berör ämnet naturfoto.

Någon har uttryckt att jag fått storhetsvansinne med att ta initiativet till FN… Om vi lyckas fullt ut med FN så bjuder jag på detta. Jag brinner fullständigt för naturfotografin, det vet de som känner mig. Att samla alla, så att naturfotograferna får större betydelse – det är målet.

Antingen det handlar om vår syn på vargjakten, hur vi vill att svenska skogar ska se ut i framtiden, att bokförlagen satsar allt mindre på naturfotoböcker, att naturbilden har så svårt att fullt ut få gehör i konstkretsarna, mm. Därför behövs Förenade Naturfotografer/FN!

Tack så mycket Terje för din tid och dina utförliga och mycket givande svar!

Och tack till dig som besökte denna sida och läste denna intervju //Tomas