Tillsammans mot gemensamma mål? (texten kommer efter bilden)

Tillsammans mot gemensamma mål?

Terje Hellesö, Mats Andersson och Tom Svensson har tagit initiativet till någonting som än så länge går under namnet Förenade Naturfotografer (FN). Ett av de uttalade målen med FN är att på några års sikt samla närapå samtliga av Sveriges cirka 300 000 naturfotografer (från absoluta nybörjare till renodlade proffs) under samma flagg.

Fördelarna med en stor och stark organisation är att den kan bli en maktfaktor i natur- och miljöanknutna frågor likväl som i kulturella sammanhang. Det finns även en tanke på att utöka FN till att bli en internationell organisation.

Personligen hoppas jag naturligtvis på att FN skall bli verklighet och att verkligheten blir sådan som Terje Hellesö, Mats Andersson och Tom Svensson vill att den skall bli. Anledningen till att jag skriver på detta sätt är att jag har största förtroende för dessa herrar, deras inställning till vår natur- och miljö är för mig både sund och helt oklanderlig.

Det jag dock höjer ett varningens finger kring är att efter vad jag har förstått ser Hellesö, Andersson och Svensson sig som initiativtagare och de som kastar in bollen ”till spel”. Sedan skall vi, medlemmarna, bestämma hur bollen bäst skall sparkas för att komma i mål(en).

I den bästa av världar är det här en optimal lösning. Men jag har varit föreningsansluten sedan jag var åtta år (idag är jag 38) och totalt har jag sett hur tio stycken föreningar har fungerat (eller inte fungerat). Problemen har ofta varit a; dålig ekonomi och b; svagt, planlöst och desorienterat ledarskap och föga förvånande hänger många gånger dessa punkter ihop.

Jag kan absolut dra en parallell mellan företagande och föreningsliv. I ett väl fungerande företag tycker jag att ledningen på ett dynamiskt och fängslande sätt har visualiserat målen för gruppen och även själva andemeningen med att man överhuvudtaget driver företaget i fråga. Och detta har man gjort så till den grad att hela gruppen sjuder av entusiasm och ”offervilja”.

”Målet är givet och självklart och nu skall vi med gemensam kraft ta oss dit. Inget skall stoppa oss!”

I ett dåligt fungerande företag har ingen ”kompassriktning” uttalats och alla inom företaget ”seglar” lite som de vill utan att veta vilken kurs som är den bästa för att nå det man uppfattar som ”mening och mål”. Under resans gång resulterar detta i flertalet mindre sammanstötningar för att i regel sluta med en rejäl jättekrasch där hela flottan förliser.

Det jag vill säga med detta är följande: Lägg ut kompassriktningen Hellesö, Andersson och Svensson. Ni är tre högst intelligenta individer med otroligt stort kunnande inom gebiten natur, miljö och naturfotografi. Ni har i alla fall mitt fulla förtroende att ta ut riktlinjerna för FN och skapa stadgar och agenda (eller manifest om ni så vill) att verka efter.

Ni har kunskapen och ni har det sunda förnuftet att göra något riktigt bra av det här. Låt inte FN starta i uppförsbacke på grund av att varenda ”fundamentalist” skall ges tillfälle att initialt göra sin ”dryga” stämma hörd.

”Jag vill att FN skall säga NEJ till all jakt” ”Men jag är ju både jägare OCH naturfotograf”. ”Jag vill att FN skall vara mot bilism” ”Men vi som bor i glesbyggd då jävla storstadsidiot”. ”Jag vill att FN skall vara rödgrönfärgat i politiska frågor” ”Men jag är ju för i helvete blå”. ”Jag vill att FN skall kräva utträde ur EU” ”Men EU är ju det bästa som har hänt oss”. ”Jag vill att FN skall kräva totalt jaktstopp på varg” ”Men jag tycker att vi skall jaga varg för artens bästa”. Unt so weiter…

Mitt råd: Jobba efter devisen take it or leave it.

Skapa dagordningen grabbar, gör det gärna tillsammans med ett fåtal utvalda personer i en ”spetskompetensgrupp” som ni har ett gediget förtroende för (och som har ett dokumenterat kunnande inom det som NI ser som sak- och kärnfrågor). Men bjud inte in hela Sveriges naturfotovärld att tycka sönder detta ”projekt” innan det ens har kommit igång. Utarbeta det som ni ser som självklara FN mål (tillsammans med ”spetskompetensgruppen” om så behövs) och ställ sedan dessa mot en mindre ”kontrollgrupp*” bestående av ”vanligt folk”. När kontrollgruppen* har givit sitt medgivande tycker jag att man kan följa Take it or leave it!

Både ”spetskompetensgrupp” och ”kontrollgrupp*” kan gott redovisas i ett tidigt skede. 

*Med ”kontrollgrupp” menar jag en samling individer som genom sitt jakande eller nekande till ”sak- och kärnfrågor”/”manifest” kan ses som ”fingervisande” för en större massa. Om gruppen består av 60 individer och dessa svarar till 90 procent nekande till att ”FN skall vara mot analogt fotograferande” kanske inte denna del av ”manifestet” är särskilt vettig att försöka samlas kring. MEN, om ni tre nu skulle tycka att FN skall vara mot analogt fotograferande skall ni naturligtvis ta upp detta som en springande punkt där anledning och kringliggande fakta för ert resonemang redovisas. Jag hoppas att du som läsare förstår att detta endast är ett dåligt exempel…

Hellre 100 000 väl sammansvetsade individer som har förstått och ställer sig bakom agendan till hundra procent (i ett tidigt skede) än 300 000 individer som kommer att bråka om namnval, logotyp, färg på webbsida, typsnitt och andra obetydliga skitfrågor (eller totalt idiotiska ”uppstötningar”) i oändlighet. 300 000 internstridande medlemmar blir nog tyvärr ingen maktfaktor att räkna med i långa loppet…

Vän av ordning frågar naturligtvis nu ”Hur kan du veta att det blir 300 000 internstridande medlemmar jädra messerwisser”? Som svar säger jag på detta sätt: Prova att kalla en större mängd människor till ett möte där mötesförklaringen säger att ”Vi skall utarbeta en strategi för ett nytt och för företaget obeprövat koncept” (jag har själv sett ”ungefär detta” på nära håll inom diverse IT projekt). Beskriv mycket kortfattat förutsättningarna för ”projektet” och klargör sedan att ”ord och handlande är fritt”. Eftersom det varken finns projektledare eller en given projektbeskrivning med exempelvis riktlinjer för vem som gör vad, tidsscheman och väldokumenterade etapp- och slutmål, kommer vi ganska snart att fastna i diverse bagateller och stolligheter.

”Skall vi ha tekaka eller Skogaholm till tio fikat?” ”Jag vill ha Skogaholm” ”Men jag vill ju ha tekaka” ”Skall vi ha ost eller skinka till smörgåsarna?” ”Jag vill ha ost” ”Men jag vill ju ha skinka”. Och så vidare…

Eftersom dessa bagateller och stolligheter slukar kvalitetstid, och dessutom retar andra deltagare, har vi snart skapat ett flertal energikrävande varhärdar där allt fler tar ställning för eller mot någonting som absolut inte gagnar slutprodukten i fråga. Så av exempelvis 15 deltagare håller nio stycken på att behandla ”de viktiga frågorna”, tre stycken sitter tyst och iakttar dessa medans de tre sista faktiskt jobbar för att driva projektet framåt. Är detta effektivt?

Kalla gärna detta ett mänskligt beteende som både kan stävjas eller främjas beroende på riktlinjer och ledarskap. ALLA vill ha ett uttalat och starkt ledarskap (även de som inte vill ha det)…

”Som du ser äter vi Tekaka med ost här, take it or leave it!”

Detta var mitt högst personliga tyckande i denna fråga och det är möjligt att jag både missar viktiga saker samt är för färgad av tidigare erfarenheter från både arbetsliv och föreningsliv. Tyck gärna till kring hur du ser på detta. Hur kan man ge FS bästa tänkbara start? Tack för att du läste //Tomas

PS. Grabbar! Om det sedan skulle visa sig, mot all förmodan, att ingen eller få ställer upp på era visioner och ert ”manifest” så har ni i alla fall alltid min fulla respekt för att ni har försökt att göra något istället för att bara snacka som resten av oss gör.