Jag imponeras av saker mest varje dag. Jag tycker om att imponeras och jag blir förbannat glad och upprymd när jag ser, läser eller lyssnar på en prestation som jag tycker är riktigt bra. Ofta imponeras jag av de fotografier jag ser på olika bloggar och webbsidor som jag följer men jag imponeras lika ofta av andra saker.

Jag imponeras särskilt ofta när det är fråga om ett hantverk och när man kan se att slutprodukten har krävt mycket av sin utövare. Hantverk är för mig är inte bara att slå en spik i en bräda (även om detta också kan imponera på mig om det görs med schvung och auktoritet) utan hantverk är så mycket mer. Det kan vara gitarristen i det lokala bandet som framför ett gåshudsframkallande solo eller bilentusiasten som har färdigställt sin veteranbil efter år av slit. Det kan även vara idrottsutövaren som får till den perfekta prestationen eller bagaren som levererar en sagolik tårtkreation.

Det är när det bakomvarande arbetet kring en prestationen kräver enormt mycket mer än en ”runda i parken” men själva genomförandet ser ut som ”det här var väl enkelt” som jag imponeras som mest. Jag tycker också att det är viktigt att själva genomförandet utstrålar glädje och glöd.

När dessa beståndsdelar sitter där då blir jag som mest imponerad.

I videon nedan visar jag dig trumslagarpojken Dylan Elise. Dylan var bara 16 år när detta solo dokumenterades på Tauranga National Jazz Festival på New Zealand. Det som imponerar på mig i detta fall är flera faktorer. Dylan är 16 år gammal och spelar inför en mycket kräsen publik med allt vad det innebär. Han har en bländande teknik som jag har svårt att förstå hur han har kunnat utveckla i så tidig ålder. Han ser ut att njuta och det finns glöd och passion.

Kort sagt ett förbannat bra genomförande. Visst, det är lite ”fisklir” och han har inte känslan som Dave Weckl men Dave är ”några” år äldre och har hunnit mogna som människa vilket naturligtvis påverkar hans sätt att hantera stockarna. Dylan kommer också att bli äldre och mogna, då j…..

Solot är cirka 10 minuter långt och Dylan startar med visparna i ungefär två minuter sedan går han över till stockarna. Efter cirka 5 minuter börjar han köra hårt med en fotbelägen ”cow bell” och detta är bara sjukt bra, tycker jag. Han showar dessutom med trumpinnarna som den värsta Thomas Lang och det är riktigt kul att titta på.

Ge Dylan 10 minuter av ditt liv, jag lovar att du kommer att vara lycklig en hel dag även om du inte ens gillar trummor och trumsolon :).

//Tomas