Terje Hellesö har skapat en utmaning som jag antog utan tvekan! Utmaningen bygger på att vi skall lista ner tio stycken naturfotografer som vi ser som förebilder. Under bilden ser du min lista.

Parken i Axmar

1. Terje Hellesö

Terje kommer på första plats i min lista, och detta gör han av flera anledningar. Det enklaste vore att i min bedömning helt enkelt skriva att han är en så jävla duktig fotograf. Men det är lite för enkelt plus att jag måste inleda med att vara ärlig. Jag gillade inte Terjes bilder från början!!!

Terje tog tid att ta in och jag tyckte att han var minst sagt svår i min tidiga ”fotografiska karriär”. Jag gillar att göra liknelser och min liknelse när det kommer till Terje Hellesö går parallellt med det svenska metallbandet Opeth.

Opeth är en totalupplevelse för alla sinnen, det är lika mycket en käftsmäll som en öm smekning, lika mycket ett kraftigt järngrepp som en öm omfamning, lika mycket huvudbryderi som självklarhet, lika mycket svårtolkat och krävande som enkelt och rakt. Opeth kräver sin lyssnare och du tar inte in Opeth på din första spisning, om du påstår det anklagar jag dig för att vara en lögnare min vän.

Så är det med Sveriges bästa naturfotograf också (jaja, han är norrman men han är liksom värvad till herrelandet nu ;)). Man närmar sig med små försiktiga steg under lång tid för att sedan komma på sig själv med att vara fast i ett kompromisslöst järngrepp av olika känsloyttringar. Bra bild berör, irriterar, påverkar, skapar funderingar, skapar frustration, skapar dialog, skapar meningsskiljaktigheter. Bra bild skall inte vara självklar lika lite som bra musik är det. I alla fall enligt min mening.

Sedan finns det några andra mycket viktiga faktorer i mitt val av Terje som nummer ett. Han har en social kompetens, han är kommunikativ och han är informativ (inte bara mycket information utan även information av klass), han bjuder på oerhört mycket av sig själv och sitt kunnande, han jobbar aktivt med nya idéer och projekt och framförallt är han prestigelös och utan revirtänkande. Han jobbar även outtröttligt för att naturfotografin skall komma framåt i både stort och smått och han gör det för kollektivets bästa och inte för egen vinning. Detta är vad som mig veterligen går under benämningen solidaritet. 

För mig var Terje Hellesö ett givet förstahandsval!

2. Peter Jonsson

Vän av ordning kanske skulle kalla detta jävigt eftersom Peter J och jag är goda vänner. Men jag påstår mig kunna göra en rättvis analys av varför Peter är mitt andrahandsval. Jag gillar människor som delar med sig och Peter delar alltid med sig av sina funderingar när det gäller hans synsätt på fotografi. Peter har genom timtalslånga diskussioner gjort mig till en bättre fotograf där jag har börjat ta mig ur ett fotografiskt hämmande grepp.

Peters bildstil är lite som Ingemar Bergmans filmer, vemodiga, suggestiva och vackra. Peters fotografiska stil är lika lite direkt som TH’s och den kräver mycket av dig som betraktare. Peter är även en mästare på detaljer vilket gör hans bilder oerhört spännande. Jag kan även här vara ärlig och berätta att jag vid flertalet tillfällen ”vänt i dörren” och tänkt ”vad fan” för att sedan återvända två, tre, åtta eller tio gånger där jag till slut ”ser”. Detta är oerhört spännande och jag påstår faktiskt att jag är en bättre fotograf idag än för bara fem år sedan eftersom jag just återkommer och inte kategoriskt bara vänder på trappan. Den lätta vägen är att utesluta och bara se vad du för en bråkdel av en sekund ser vilket lämnar dig vid att allt måste vara direkt och föreställande. Om du resonerar på detta sätt stampar du med all säkerhet takten till musiken i hissen också vilket absolut inte behöver vara fel men jag påstår att du musikaliskt inte har tagit dig så långt ännu eller så är du väldigt mainstream!

Det är fotografer som Peter Jonsson som får dig att bryta de raka och likformiga leden, om du törs haka på vill säga…

Peter Jonsson är för mig ett givet andrahandsval!

3. Håkan Strand

Håkan Strand kanske inte direkt faller inom gebitet naturfotografi. Håkan Strand fotar mestadels havsnära motiv vilket i och för sig är en del av vår natur men eftersom Håkans fotografiska stil placeras inom fine art photography kommer kanske någon att höja ett ögonbryn (eller två).

Håkan Strand är för mig en trollkarl som använder sin Hasselbladare som trollspö. Jag skall nu måla upp ett scenario åt dig. Du står i skymningslandet på stranden till ett hav i uppror där vinden viner och januarikylan gör dina fingrar stela av köld. Vad gör du? Du åker naturligtvis hem och återkommer i juli. Men det gör inte Håkan Strand, Håkan monterar sin bladare med den 80mm fasta ”gluggen” på stativet, monterar på filter efter behov styrda av de slutartider han vill uppnå och den film han använder. Håkan mäter ljus, för anteckningar, komponerar, funderar, komponerar om, mäter ljus igen och genomför. Och allt gör han i en miljö som skulle få vilken sund människa som helst att inte ens kliva ur bilen för att gå ner till strandkanten.

Utkomsten av Håkans Strands bilder när de ställs mot det faktum att han helst verkar i ovan nämnda omständigheter är helt fantastiska. De är surrealistiska, abstrakta och de inger harmoni i kombination med en känsla av trygghet. De står i bjärt kontrast till den verklighet de har fångat och det fascinerar mig. Håkan Strand tillhör också den exklusiva skara fotografer som utan tvekan delar med sig av sitt tänkande kring fotografi.

Håkan Strand är för mig ett givet tredjehandsval!

4. Ansel Adams

Det känns nästan lite trist att komma dragande med Ansel Adams men mannen var ett geni och han har betytt oerhört mycket för den moderna naturfotografin. Hans bok The negative är lite av en bibel för många fotografer och de bilder han genom ett helt liv har presterat talar för sig själva. Jag återvänder gärna till The Ansel Adams Gallery för inspiration.   

Ansel Adams är för mig ett givet fjärdehandsval!

5. John Sexton

Att John Sexton har inspirerats av Ansel Adams är inte så konstigt. Han arbetade som Adams assistent och tekniske rådgivare från 1979 till 1982. John Sextons har ändå lyckats att behålla sin egen identitet och hans bilder är var och en för sig skira små mästerverk. Sexton jobbar uteslutande i svartvitt och han har precis som Ansel Adams en förmåga att lyfta fram det storslagna i naturen.   

John Sexton är för mig ett givet femtehandsval!

6. Marc Adamus

Marc Adamus tillhör den lite dramatiska ”nya” amerikanska naturfotografkåren. I vissa fall kan dessa fotografer bli precis som sina kollegor inom amerikans film lite to much! Men Marc Adamus håller sig på rätt sida av staketet så att säga och han visar upp en kavalkad av starka och färgsprakande mästerverk. Detta är på intet sätt svårtolkad fotografi utan rakt kommunikativ och väldigt vackert. Jag inspireras av det faktum att Marc Adamus hittar de perfekta miljöerna hela tiden. Det finns ingen tvekan om att det ligger mycket resande och planering bakom det han gör och resultatet blir som ett måleri av en historisk mästare.

Marc Adamus är för mig ett givet sjättehandsval!

7. Stephen G Weaver

Stephen G Weaver tillhör samma garde som Marc Adamus, det vill säga färgsprakande amerikanska naturfotografer. Men likt Adamus tar Weaver aldrig ut svängarna för mycket. Stephen G Weaver är en kompositionens mästare och han har en sällsynt förmåga att lyfta fram glädje och lust i sina bilder. Det finns även en smått genialisk enkelhet i hans sätt att se på fotografi vilket också fascinerar. Jag blir glad när jag tittar på Stephen G Weavers fotografier och jag blir inspirerad att greppa min egen kamera för att själv bege mig ut och fotografera.

Stephen G Weaver är för mig ett givet sjundehandsval!

8. Magnus Lindbom

Magnus Linbom är ganska ny på den svenska naturfotografiska scenen men han har redan hunnit med att få välförtjänt publicitet. Jag vill se mer av Magnus! Det jag har sett tilltalar väldigt mycket och efter vad jag har läst om honom drivs han av en sann kärlek till naturen vilket är nog så viktigt. Magnus fotografiska stil är lite svenskt återhållsam, smått poetisk och mycket vacker.

För mig är Magnus Lindbom ett givet åttondehandsval!

9. Art Wolfe

Art Wolfe är för mig en ganska ny bekantskap men han har snabbt funnit en plats bland mina fotografiska förebilder. Art Wolfe leker på ett genialiskt sätt med naturens färger och han har en säregen förmåga att få de mest otänkbara element att samspela i en bild. Detta kräver sin man (eller kvinna) och Art Wolfe vill jag bekanta mig mycket mer med.

För mig är Art Wolfe ett givet niondehandsval!

10. Mats Andersson

Detta säger Terje Hellesö om Mats Anderssons kommande bok ”Boken är fullkomligt lysande! Bland det bästa en svensk naturfotograf presterat i bokväg någonsin!” Jag har själv beställt boken och jag längtar till i december när den kommer. Jag har följt Mats Andersson på hans blogg under en tid nu och jag är djupt imponerad av hans sätt att gestalta det han ser i vår natur. Jag vill bekanta mig mer med Mats och det tänker jag göra genom hans bok. Detta kan också innebära att vi får se en raket stiga genom denna lista. Så håll denna lista under uppsikt :).

Tack för att du tog dig tid att läsa.

//Tomas